Hösten 2006

I denna soliga sommarkväll togs en av de där sträckorna som jag typ ägde för ett par år sedan. Jag gick där var och varannan dag. Lugna Regementsgatan, Dagsvärmargatan (med sitt träd som bjudit på stora och goda äpplen ett par år i rad då man känt att det funnits annat att lägga sina sparsamma slantar på istället för att behöva handla frukt i affären) och vidare mot Ekevägen. Vindar drog över blommor, buskar och träd och jag började tänka på hösten 2006. Den där hösten som aldrig ville bli vinter. Värmen som stannade kvar och snön som aldrig kom för att lägga sig på marken (i slutet av oktober såg det fortfarande ut såhär). Jag hade skaffat en Stevie Nicks-skiva som närapå lyssnades sönder i iPoden och fick följa med överallt; dagar, kvällar och nätter.

Förr, när jag vandrat i de krokarna så har vägarna man tagit däri kring, och den stämning som uppstått, alltid upplevts som något ”här och nu”. Men så, idag, slog det mig plötsligt att det, numera, känns som något som var ”då”.

Jag brukar alltid ha en tendens att försköna det som var då, på gott och ont kanske, men den tiden var…mycket speciell.

Men tillbaks till nuet, och sommaren 2008, igen med dagens bildskörd:

———
Andra bloggar om: 2006, Stevie Nicks